Vårtecken

Att hitta de första vårblommorna/vårtecknen är fantastiskt.
Minsta lilla antydan till att de är på gång blir jag glad av.
Naturligtvis stannar jag och tittar, sätter mig på knä faktiskt, så att jag verkligen kan studera en liten tussilagoknopp eller vad det nu kan vara.
Så tittar jag mig omkring och oftast ser jag då flera stycken.
Kan ibland inte låta bli att undra om de växt upp just då, precis innan jag tittade lite mer ;-)


Rödpil, så vacker.

Svarta Vinbärsbuskarna har börjat att vakna.

De gav god skörd förra året, hoppas på detsamma i år.

Tussilago...tom. namnet är gulligt.

Snödroppen, lite blyg, ödmjuk i sitt utseende. Men så tidig att titta upp.

Så de små blå, Blåsipporna. Med små blyga knoppar tittar de upp ur torrt gräs och vissna löv. Bland allt det vissna och torra lyser de sedan med sin vackra blå färg. Hos oss har de sällskap av mängder med smultronblad.

"Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår...."

Maskrosen.

Hatad av många, gillas av mig :-).
Vackra som små solar står de där i gräset, i gårdsgruset.
Ja överallt där ingen vill ha dom. När de blommat klart blir de aningen fula ett tag. Sedan kommer fröställningen, rund, mjuk, fjäderlätt.
Full av frön med sina små parasoll, allt för de ska överleva och glädja eller reta nästa år igen.

Även Maskrosor är små skönheter. Snart är de här igen.
Passa på att studera de små solarna innan ni försöker att förinta dom ;-)